Vissa ord byter betydelse beroende på sammanhanget, som vi alla vet. Andra ord är unika för vissa sammanhang. Förebygg missförstånd med den här ordlistan.
Tvetydiga ord
Betydelseskillnaderna gör att de kan behöva ersättas med något beskrivande.
Döpa/Dop = handlar inte om namngivning, utan är en vattenritual där individen tas med i kyrkan. Den görs på olika sätt i olika kyrkor.
Gud = Namn Enligt kristen tro är Gud odefinierbar. Han har inte ens något namn. Men det finns ändå många ord för Gud, till exempel skrivs den kristne guden med stor bokstav, som om det vore hans namn. Allah är starkt förknippat med islam. Men det betyder bara Gud och används även av arabiska kristna.
Kön Gud är heller inte könsbestämd, men kristna säger oftast ”han” eftersom bibeltexten gör det.
En och tre Kristna anser att Gud, trots att han är en enda gud, kan ses som tre personer. Därför är det tautologi att säga: ”Jesus och Gud” eftersom Jesus är Gud. Det handlar varken om matematik av den högre skolan eller om bristande logik. Det är bara vårt sätt att tala om en utommänsklig karaktär i Gud.
Halleluja inte hallelulia eller haleluyah.
Halleluja kan uttalas lite olika. En del säger det med ett långt betonat e, andra med långt betonat u. Det är en stilfråga.
Ordets betydelse är ett trefaldigt hurrarop för Gud och det kommer från den judiska delen av Bibeln.
Helvetet = Den folkliga föreställningen om Helvetet som en plats där Djävulen styr är en medeltida föreställning utan biblisk grund. Det står inte mycket i Bibeln om Helvetet och kyrkorna talar inte så ofta om det som folk föreställer sig.
Helvete/Jävlar/Fan/Förbannad/Herregud/Jesus = Många av våra svordomar ”ägs” av de kristna. Man får sällan höra dem i kyrkorna, men om de används har de andra betydelser än vardagens uttryck för vanmakt och vrede. Eftersom det onda inte är centrum i kristen tro är orden för ondskan också perifera.
Himlen = I kristet språk är himlen inte den blåaktiga gasbubblan som omger jorden. Himlen är den ”plats”, eller dimension av tillvaron, där Gud är. Ett utomjordiskt lyckorike. Guds rike. Ingen kristen tror att Gud sitter på ett moln under den blå himlen med små feta änglar som flaxar omkring. Det är en medeltida bild utan seriös anknytning till tron. Kyrkorna talar om himlen mest bara på begravningar. Och himlen är sällan skälet till att människor väljer att bli kristna.
Kärlek/Älska = Det kristna kärleksbegreppet är inte så erotiskt laddat som i vardagssvenskan. Man älskar inte med någon om det inte är erotisk kärlek. Men man älskar alla människor, som Jesus uppmanade. Uppmaningen att ”älska era fiender”, kan man läsa i Bibeln. ”Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner”, sa Jesus också. Det är alltså inte läge att söka billiga poänger om att ”Gud är kärleken”.
Kyrka = 1 människor som samlas omkring tron på Jesus,
2 lokal där kristna samlas,
3 övergripande organisation/samfund av kristna,
4 alla kristna i hela världen.
Motsägelser = enkla motsägelser typ ”den minste är störst”, ”den fattige är rik” etc är inte ovanliga hos Jesus och i kristet tänkande. Det är Guds sätt att vända på perspektivet och alliera sig med den lilla och fattiga människan. Verkligheten kan också verka så motsägelsefull att den inte låter sig förloras med enkel logik.
Mission = kyrkans verksamheter utomlands. Mission betyder uppdrag. Kyrkor är globala nätverk och flera av de största hjälporganisationerna är kristna.
Skapelsen = Naturen. Övertolka inte. Att använda orden skapelsen eller skaparen är inte vetenskapliga ställningstaganden. De tyder inte på stöd för kreationism, intelligent design eller annat. För en kristen är Gud ändå alltings upphov – skaparen.
Synd = Synd i vardagligt tal är något lite beklagligt, ibland även något roligt som känns förbjudet. I kristet språkbruk är synd djupt allvar och är det som skiljer oss från Gud och symtom på ondskan. Synd har flera dimensioner:
1 Som ett systemfel i världen. (”Världen”)
2 Som människans benägenhet att välja fel. (”Köttet” eller ”arvsynd”)
3 Som direkt påverkan av den yttersta ondskan. (”Satan”)
Mycket sällan talar kyrkor om synd som en regelsamling. I Bibeln finns ingen syndakatalog, även om det finns en kort lista i Gal 5:19-21. Kort sagt: Synd är inte en rad förbud, utan ett komplicerat begrepp. Se även Arvssynd och Dödssynd.
Tro = inte ett löst antagande; snarare en stark övertygelse grundad på både erfarenhet, reflektion och känsla.
Ingenting som börjar på ”tros-” i kyrkan har med underbyxor att göra.
Ängel = Används ju till vardags om snälla och hjälpsamma människor. Även otrolig tur kallas ibland ”änglavakt”.
Änglar brukar avbildas som sköna kvinnor med vingar på ryggen. Änglar i Bibeln är något annat, ibland långt ifrån vänliga. De uppträder i allt ifrån dödspatruller i Faraos Egypten till armén av änglar när Jesus föddes och skyddsänglar för barn. Ordet ängel betyder bud – som i budfirma. Guds budfirma kan man kanske säga. De är inte människor, inte gudar. Ibland beskrivs de som ”unga män” men även som väsen med hjul nedtill och fyra vingar etc. Med lite science fiction-fantasi kan man tänka sig androider eller nåt sånt. Vem vet?
Främmande ord
Allkristet/Ekumeniskt = när kristna från olika kyrkor samarbetar. Ekumenik kallas det när kyrkor gör saker tillsammans. Allkristet kan vara kristna individer eller nätverk som samarbetar utan att det organiseras formellt av kyrkorna.
Arvssynd = En tro på att synden är medfödd. Det är inte föräldrarnas felsteg som ärvs utan synden som en egenskap som fortplantat sig genom hela mänskligheten. Det borde kanske hellre kallas ”ursprungs-synden” eller ”den första synden”. Katolska kyrkan och Svenska kyrkan tror på arvssynden. Baptistiska kyrkor, som till exempel Pingst och Evangeliska frikyrkan) gör inte det.
Barnvälsignelse = Kyrkor som inte döper spädbarn erbjuder välsignelse av barn. Barnet blir varken kristen eller medlem i kyrkan genom detta. Föräldrarna avkrävs heller ingen tro. Vid ceremonin välkomnas barnet till livet och några personer lägger händerna på barnet och välsignar det. Som en hjälp och beskydd för livet som väntar. Se Välsignelse.
Dödssynd = Vem har inte hört om ”De sju dödssynderna”. Filmer och litteratur från det katolska Europa har fört in begreppet. Det är en lista som skapades av katolska munkar i klostren. Även om uttrycket ”synd till döds” finns i Bibeln är det inte alls något som liknar dödssynderna i modern tappning.
Gudstjänst = När kyrkan samlas kallas det gudstjänst. Bakgrunden är att de judiska prästerna betjänade Gud i Templet.
Högkyrklig/Lågkyrklig = handlar mest om historia och kulturell stilnivå. Ju senare i historien kyrkan bildades, desto lågkyrkligare. Högkyrkligt är rituellt, med tex rökelse och mässande präster. Lågkyrkligt är karismatiskt med tex gitarrmusik och fri bön.
Konfirmation = betyder bekräftese.
1 De som blivit kristna genom spädbarnsdop bekräftar under puberteten sin kristna tro genom konfirmation. Numera kallas allmänt undervisning av tonåringar för konfirmation.
2 Högtidlig avslutning av kristendomskurs för tonåringar.
Kristen = Ingen har ensamrätt på ordet kristen. Kristendomen är världens största religion, den största rörelsen i världen, alla kategorier. Kristen kan definieras i stort sett hur som helst. Vad opinionen anser får utgöra gränsen för vad som kallas ”kristet”. Men tre nivåer kan vara praktiskt att tänka på: 1 Kulturell nivå: Alla västerlänningar kan i någon mån ses som kristna. I alla fall av andra kulturer. 2 Nationell nivå: Kyrkotillhörighet är en formell knytning till en kyrka. ”Folkkyrkorna” gör att nästan hela befolkningar kan räknas in här. 3 Personlig nivå: Personlig övertygelse och fromhet där privatlivet formas av tron.
Ideologiskt brukar dyrkan av Jesus som Gud vara en användbar markör. Även västerländsk vetenskap och demokratiska värderingar bottnar i kristen idéhistoria.
Kyrkoåret = de kristna helgerna. Svenska kyrkan och de gamla kyrkorna har egna kalendrar som haltar i takt med den vanliga. Nytt år blir det varje första advent. Den kalendern bestämmer tex när jul och påsk infaller. Sen bestämmer den också vad gudstjänterna innehåller. Skriv ”de kristna helgerna” så begriper alla.
Liturgi = hur en gudstjänst går till. Liturgin kan vara mer eller mindre tydlig i olika kyrkor. Allt ifrån enkla vanor till exakta ritualer med speciella kläder eller utrustning, som rökelse, ceremoniella redskap, mässande sång och rörelser.
Lovsång = sånger som sjungs inför Gud eller andra typer av hyllningar av Gud.
Psalmer = kristna sånger från de senaste 2000 åren. Även en samling, mycket äldre, judiska sånger som ingår i Bibeln.
Syndare = Enligt Bibelns kristna del och kristen teologi är alla människor syndare. Det är alltså inget ovanligt, snarare allmänmänskligt. Grundläggande i attityden är att skilja på personen och synden. Enligt texten kan Gud älska syndaren samtidigt som han hatar synden. Det förklarar uttryck som att ”Jesus älskar alla människor”.
Tungotal = ej att förväxla med tungomål, som bara betyder språk. Tungotal kan delas upp i olika typer, men betyder i huvudsak att personen talar utan att själv förstå vad som sägs. Språkvetarna kallar det glossolali eller xenolali.
Välsignelse = 1 En fras typ: ”Gud välsigne dig.”
2 En handling där en eller flera välsignar någon eller något, till exempel genom att lägga sina händer på en person och uttala välsignelser.
3 Välsignelsen som fenomen kan knappt någon förklara enkelt: välgångsönskan, bekräftelse, beskydd? Men ”Guds välsignelse” är i alla fall något värdefullt som Gud garanterar.
Meningslösa ord
Utvecklingen kan lämna döda ord efter sig och tidsandan kan ersätta den egentliga betydelsen med nya förställningar. En del ord är helt enkelt inte användbara längre. Det är inte bara Pippi Långstrumps pappa ”negerkungen” som tappat fotfästet.
Frikyrka = Sedan Svenska kyrkan skildes från staten finns i princip ingen bunden kyrka, bara fria kyrkor. Med frikyrkor menas i allmänhet folkrörelsekyrkorna från 1800- och 1900-talen. Inte ”invandrarkyrkor” som de Katolska eller Ortodoxa kyrkorna. Ordet frikyrka är så etablerat i svenskan att vi knappast kan låta bli att använda det. Men ta hellre reda på kyrkans namn.
Martyr = Kristna martyrer har alltid funnits. Även i dag avrättas kristna i hela världen för sin kristna tros skull. Men i mediespråket står ordet martyr numera för någon som dödar andra av egen övertygelse. Precis tvärtom, alltså. Använd inte ordet om kristna martyrer.
Vuxendop = Troendedop kallas ibland felaktigt för vuxendop. Extra förvirrande blir det när barn ”vuxendöps”. Vissa kyrkor döper inte spädbarn. När personer som inte är barn döps tänker man sig gärna att det är en motsats till barndop, alltså vuxendop. Men för att krångla till det så kan även skolbarn döpas vid troendedop. Och det är knappast ett ”vuxendop”.
Stanley Almqvist
© 2010