Bevara barnsligheten

Vips är för alla barn

Vips är att se Guds rike i barnen
En människa kan aldrig bli bättre än när hon är nyfödd, för då är hon som Gud ville ha oss. Hon vet inte av något ont och man kan ana en glimt av evigheten i hennes klara ögon. Det är inga problem för ett barn att tro på Gud. Hon äger ju Guds rike.

Vips är att bevara den barnsligheten
Förr eller senare upptäcker varje människa ondskan. Man måste välja sin väg. Det är bara så. Men den tid av självklarhet som barnen föds med vill vi göra så lång som möjligt. Det är kyrkans uppgift att bevara den barnsligheten, för den är en del av Guds rike. Barnsligheten är hotad på flera sätt. I dag mer än någonsin. Allt för tidigt tvingas allt för många barn till insikten om ont och gott. Ondskan skaffar sig tillgång till människor genom förförelse eller övergrepp. Därför är det kyrkans uppgift att skydda barnen från allt som kränker deras oskuld eller lockar dem bort från den. Gemenskapen i kyrkan skall vara en skyddad plats.

Vips är att låta barnen få en egen relation med Jesus
Jesus är barnens vän. Och människan behöver Jesus. Vad gör vi annars när vi upptäcker ondska, inte bara i världen utan också inom oss själva? Lyssna på barnen så får du veta när de behöver besluta sig, medvetet, för att leva med Jesus. Religion kan vara att lära barn anpassa sig till kyrkans traditioner och tro. Men bara en egen kontakt med Jesus ger andligt liv. Ett liv som mognar i takt med barnet och varar i evighet. Eller ska vi säga ”varar i barnslighet”?

Gemenskap, inte aktiviteter

Vips är gemenskap i kyrkan 
Vi säger kyrka eftersom Bibeln säger kyrka. Och kyrkan, församlingen, den kristna gruppens mening och mål är inte verksamhet utan gemenskap. Det är vad kyrkan har att erbjuda alla – även barnen. Gemenskap är att bli mottagen i gruppen, att bli sedd, där man lyssnar och förstår, där de och det man möter vidrör en personligt. Gemenskap är också att ge rum åt alla. Alla får plats för att gemenskapen ska bli hel – och helig. Kristen gemenskap är något mer än annan gemenskap. En gemenskap där den lilla är stor, där man ger utan att vänta något igen och man får utan att bli skyldig något tillbaka.

Vips är gemenskap med Jesus
Kyrkan kan göra mycket bra. Det kan många andra också. Men det är bara kyrkan som kan erbjuda Jesus Kristus. Det kan de inte kan få på annat håll. Och vi tror helhjärtat på attraktionskraften i Jesus. Gemenskap med Jesus är när individen har en privat relation till honom. En relation som inte bara är beroende av andra människor utan är en direktkontakt med Kristus själv. En uthållig relation som mognar i takt med barnets egen mognad.

De troende barnen

Vips är att bejaka barnen som fullvärdiga kristna
Enligt Jesus äger barnen Guds rike. Väljer vi bort barnen i kyrkan så väljer vi bort en stor del av Guds rike. Barn är inte vuxna och ska inte heller behöva vara det för att få vara med på riktigt. På många sätt måste vuxna ta ansvar för barnen. Men i Guds rike, där Gud bestämmer, är barslighet en tillgång. Det är en tillgång för oss vuxna att ha barnen. De kan lära oss barnslighet. Utan barnslighet kommer vi aldrig in i Guds rike. Därför kan vi inte göra annat än respektera barnens tro och relation till Kristus på samma sätt som vi respekterar de vuxna. Att inte låta de kristna barnen vara delaktiga i kyrkans liv vore att kränka deras rätt. Ingen är undantagen från att erfara Gud, att få andliga gåvor och att tjäna Gud.

Vips är att låta barnen dela kyrkans uppdrag 
Att vara en del av Guds församling betyder att man också delar kyrkans uppdrag: Att tillsammans och var och en på sitt sätt ”rädda världen”.
Alla kristna är kallade till lärjungaskap – eller ”präster” som Bibeln kallar det. Våga tro på att barnen i kyrkan också kan vara sådana kontaktpersoner åt Gud till vardags bland sina kamrater. Tro på Gud och räkna med barnen. Räkna med barnen men utnyttja dem aldrig. Barn kan användas för vuxna människors syften: Att roa, att arbeta, att väcka sympati, eller som ”andliga murbräckor”. Det är osunt även om barnen skulle tycka att det är intressant eller roligt. Om du vill veta var gränsen går kan du fråga barnen. De håller allt på en barnslig nivå. Sunda barn i en omsorgsfull miljö utsätter sig sällan för farliga saker. Men allt som vuxna gör med barn måste också vuxna ta fullt ansvar för.