Nattvandring under stjärnorna

Nattvandring är spännande. Den kan man göra på många sätt, snitsla en bana i förväg med reflexer och släppa ut barnen på egen hand med ficklampa eller smyga alla tillsammans, kanske längs en sjöstrand eller en stig.
När man väl kommer bort från gatlyktor och andra ljus vänjer man sig snabbt vid mörkret. Så pröva att gå utan ficklampa. Man kan göra egna lyktor av kaffeburkar, ståltråd och stearinljus. Det ger bra och riktat ljus. Eller ta med en “tomtelykta”.
Använd inte för starka ficklampor. Det kan till och med vara bra att dämpa ljuset med genomskinlig färgad plast. Och lys aldrig med en lampa rakt i ögonen på någon. Det tar ca 20 minuter att få tillbaka mörkerseendet igen.

Att gå mot ljuset
Det allra bästa är när någon redan har gjort upp brasan vid målet och sitter och väntar med grillpinnarna i beredskap. Att komma vandrande genom en mörk skog och se brasskenet där framme är känsla.
Är det dessutom stjärnklart undrar jag vad som skulle kunna överträffa den kvällen.
Snart börjar någon leta efter stjärnbilderna på himlen. Känner du igen Karlavagnen? Kan du hitta Orions bälte? Eller Stora och Lilla björn? (Det kan löna sig att läsa på innan.)

Jag är inte “vädur”
Från stjärnbilder är det inte långt till stjärntecken. Jag har aldrig mött ett barn i skolåldern som inte vet vilket stjärntecken han eller hon är född i. Det är självklart att känna till sådant. Därför blir de alltid lika förvånade när de frågar mig och får höra att jag inte är född i något stjärntecken. Det svaret har de aldrig förut fått av någon vuxen.
Jag brukar förklara mig så här: Jag tror inte på att stjärnornas ställning på himlen när jag föddes kan påverka mitt liv nu. De kan varken forma min personlighet eller karaktär. Och de kan inte bestämma vad som ska hända mig i framtiden eller vilka människor jag passar ihop med. Och det är ju det astrologin går ut på. Dessutom tar stjärnorna över en stor del av ansvaret för hur jag lever mitt liv. Jag kan ju alltid skylla mina fel och misstag på dem…

Lyssna till stjärnorna
Stjärnorna berättar istället mer om Gud än om mig. I alla fall om vi får tro Bibeln:
Himlarna förtäljer Guds ära och fästet förkunnar hans händers verk. Den ena dagen talar om det till den andra, och den ena natten kungör det för den andra. Det är ej ett tal eller språk vars ljud inte hörs. De sträcker sig ut över hela jorden, och deras ord går till världens ändar. Psaltaren 19:2-5
När barnen förstår att de kan få lära känna den som gjort stjärnorna blir astrologin nästan lite banal. Han håller inte bara reda på allt liv på jorden. Varje stjärna är skapad av honom och han har bestämt vilken bana de ska gå på himlen.
När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom? Psaltaren 8:4